Norra Vagabondens kennel finns i Norrbotten i Sveriges östligaste stad, Haparanda, som ligger på gränsen till Finland.
Vår familj (Spiik/Kankaanranta) har haft rasen bichon frisé sedan år 2000. I samband med att vi tog en första valpkull, år 2004, registrerades kennelnamnet.
Under alla år som vi har levt med bichoner har vi haft blott fem kullar. Så med andra ord har vi en uppfödning i minimal skala.
Målet är självfallet att avla fram friska, sunda och rastypiska bichoner - mentalt som exteriört.
Vi följer SKK:s grundregler och avelspolicy samt rasklubben Bichon friséringens rekommendationer. Det innebär bland annat att tik och hane ska före parning vara ögonlysta (med intyg om att de inte bär på ärftliga ögonsjukdomar), att de är patellaundersökta med resultatet 0/0 på knän, samt att de är kvalitetsbedömda/meriterade på officiell utställning.
Jag, Eva Spiik, har även genomgått SKK:s uppfödarutbildning.
Våra bichoner...
Tea
Viggo
För tillfället har vi tre tikar hemma:
"Sally", Norra Vagabondens Sweet Moment, vår äldsta dam.
"Tea", Shilstone Rocks Kiss The Girl ( SE60976/2020), som är svensk och finsk utställningschampion samt har titlarna NW1 (Nosework) samt RLD N (rallylydnad).
"Essi", Teas dotter som har kennelnamnet Norra Vagabondens Born i Paradise.
Den 16 februari 2026 fick kenneln tillökning. Tea födde tre valpar, två tikar och en hane.
Valparnas pappa, Viggo (Jang-Bis George Harrison) är en fantastiskt fin kille med ett underbart temperament. Och även han är förstås ögonlyst och patellakontrollerad, utan anmärkning..
Vi tror att detta kan bli en bra kombination!
Intresserade av valp är välkomna att kontakta oss!
Alla valpar vi har behållit från våra kullar år 2004, 2006, 2012 och 2024 har fått stanna hemma livet ut, även om de inte har gått vidare i avel. Våra s.k. änglahundar som har vandrat till andra sidan regnbågen är: Selma, Allis, Ebba, Knutte och Asta.
Hundlivet...
Hemma hos oss är alla hundar självklara familjemedlemmar, som sover i våra sängar, får dagliga långpromenader (vilket är lika viktigt för oss tvåbenta) och myser med oss i soffan.
Många tror kanske att bichoner, som tillhör rasgruppen sällskapshundar, inte behöver mer än "kvarteret runt-promenader". Men det håller vi absolut inte med om. Vår erfarenhet är att bichoner är pigga energiknippen som orkar och vill mycket mer än många tror!
Förutom utställningar är vi aktiva i lokala Brukshundklubben där vi tränar ett par gånger i veckan, bland annat lydnad, ringträning, doftdiskriminering och nosework, aktivitetsbanor med agility- och rallylydnadsinslag.
Förutom att vi tävlar i nosework och rallylydnad har vi även testat på tävlingslydnad., Ambitionen är att fortsätta med det - bara för att det är så kul!
Då vi har valt att ha en pälsras så lägger vi också mycket tid på pälsvård (karda, kamma, bada, föna, klippa).
Essi
Essi
Det var så det började...
Rina, 1977
Hundintresset och hundträning har funnits med mig (matte i huset) sedan tidiga tonåren. Redan två år innan jag fick egen hund var jag medlem i lokala Brukshundklubben.
År 1975 fick jag äntligen, efter mycket tjat, min första Golden retriver, och fem år senare var det dags för ytterligare en goldentik..
Via Brukshundklubben genomgicks en dressyrinstruktörutbildning. (Men eftersom "bäst före-datumet" har gått ut för flera decennier sedan är den inte längre någon merit. Idag finns många nya träningsmetoder som jag tycker är både roligare och effektivare)..
När vi för ett kvarts sekel sedan köpte vår första bichontik, Majo's Peggi- Sue "Selma", hade vi ingen tanke på utställning. Det intresset kom med tiden, tack vare sambon Pekka. Det var han som de första 15 åren både klippte och ställde samtliga våra hundar.
Så länge våra tre döttrar bodde hemma tog de ansvar för agilityträning, bus och mys.
Vill du lämna meddelanden till oss så använd gärna vårt kontaktformulär nedan.
Eller skicka ett mejl direkt till info@norravagabonden.se
Text och foton tillhör Norra Vagabondens kennel